Söndag

Christmas lights

När jag var liten brukade pappa läsa mumin och trollvintern för mej. I boken vaknar Mumin upp mitt ur sin vinterdvala och kan inte somna om så han går ut, bara för att märka att allt är fel. Vitt, tyst och skrämmande. På nåt sätt känner jag mej lite som mumin nu. Och det jag allra helst skulle vilja göra är att gå tillbaka till min säng och fortsätta sova tills våren...

Tydligen har det blivit vinter

Kom just hem från farmasianpäivät (där jag varit och hamstrat åt mej kassvis med gratis apteksprodukter) och stannade på min hemväg i centrum för att kolla in julgatan som öppnats idag. Det var bara så vackert! Snö överallt. Jag tycker verkligen om Helsingfors så här kring julen.





För övrigt tror jag att jag kanske har flippat totalt. Ställde nämligen upp i YFK:s styrelseval... Att söka till styrelsen är något jag alltid funderat på men aldrig vågat prova. Men vad har jag egentligen att förlora? Jag vill inte längre bara vara passiv. Jag vill vara med och påverka, komma med idéer och bidra till nånting. Jag vill göra nåt sånt som faktiskt känns viktigt.
Det enda problemet är att jag är skräckslagen för att hålla val-tal!
Söker till posten som "kulttuurivaliokunnan pj" och måste tävla emot nån tappi vilket innebär att jag faktiskt måste försöka komma med något vettigt om varför just jag borde bli vald. Själv tror jag att jag verkligen skulle passa bra till den posten och att jag har nånting nytt att komma med, men hur skall jag få alla andra övertygade om det? ÄÄH!
Som tur har jag ännu tid på mej tills torsdagen att slipa på mitt tal och försöka värva röster.

Vissa dagar borde man bara stanna i sängen

Som idag. För idag när jag gick ut genom dörren och släpade mej på jobb till labbet i vik såg det ut såhär:





Jag-hatar-slask!

"Tule sellaisena kuin et ole"

Hela veckan har varit ett enda rännande från ställe till ställe och fest till fest! Till exempel hade vi på torsdagen den årliga tappikaronkkan med temat "tule sellaisena kuin et ole." Där såg det ut såhär:







Däremellan har jag försökt både vara på jobb och läsa till tent. Huh.
Egentligen borde jag nu också sitta och skriva på min skriftliga uppgift om "ASA:n erittyminen virtsaan", men ...
Har haft lite svårigheter med att koncentrera mej på studierna på sistone. Får riktigt dåligt samvete för att jag har varit en sån "lusmu". Det har bara hänt så mycket under den senaste tiden och jag har haft lite annat för mej... Dessutom om man tänker efter, så vad är egentligen viktigare, det att jag får en 5:a i någon viss kurs eller det att jag är lycklig?
Okej, jag borde kanske vara lite realistisk och tänka lite längre fram. Just denna ena 5:a i farmakologi kan vara avgörande för till vilken avdelning jag gör min kandi, men annars, vad spelar det egentligen för roll? Jag har alltid varit en ganska förnuftig och realistisk människa, men om man alltid bara gör det som "man borde" istället för det som känns rätt kan man väl inte vara lycklig? Jag menar, om man alltid bara gör det som är förnuftigt kommer man förr eller senare att märka att man haft ett ganska tråkigt liv. Och det är knappast meningen med livet.

Så inte heller idag tänker jag stanna hemma och göra skoluppgifter (fast det skulle vara det förnuftiga att göra). Istället tänker jag fara till Caro till tölö och äta tortilla och efter det på tupare.

Sist men inte minst lite bilder från förra veckoslutets beach-party på TF:

Just nu är mitt huvud ett enda kaos

Och jag vet inte om det beror på:
a) att jag lider av extrem sömnbrist
b) att jag har druckit helt för mycke coke zero
c) det faktum att jag igår kom hem från "farmasian opiskelijoiden risteily"
eller
d) alla ovannämnda.

Men kanske 23h på en båt tillsammans med över 300 farmacistuderande + intti-män som har "ohi on-bileet" har den effekten. Och att jag under dessa 23h sov ca 1h kan nog också vara en bidragande faktor...För att inte ens nämna allt annat som försiggick på båten. Så det är antagligen helt normalt att min hjärna för tillfället har lite svårigheter att åstadkomma något annat än förvirrat och lösryckt virrvarr.


Det var nog bland de mer intressanta 23 h i mitt liv. Och annat kan man ju inte heller förvänta sej när man sätter en massa framacimänniskor på ett och samma ställe med en massa alkohol.
Roligt var det också! Hela kvällen gick bara helt för fort. Det kändes som om vi just kommit till båten och när jag nästa gång såg på klockan var den redan 7 på morgonen och folk började släpa sej från efterfesterna till frukosten.
Det är konstigt hur man helt mister tidsuppfattningen när man har roligt.
Och det bästa med hela kryssningen var att jag inte ens hade krabbis eller morkkis följande dag! Däremot var jag så trött efter att ha vakat i nästan 40 h i sträck att jag kände mej mer full när jag kom hem på lördag kväll än jag gjorde på fredagen på båten. Det stämmer tydligen att 40h sömnbrist motsvarar 1 promilles fylla.




Så här efter kryssningen är kanske också vissa andra saker som bidrar till kaoset i mitt huvve ganska "out in the open." Var nog lite orolig för hur folk skulle reagera på det, men det gick ändå relativt smoothly. Och dessutom, som jag nu säger för kanske tusende gången, så spelar det ju ingen roll vad andra tycker. (Man skulle tro att jag efter att ha upprepat den meningen så många gånger småningom också själv börjar tro på det...) Så länge man inte skadar någon annan så är ju huvudsaken att man själv är lycklig.
Nu kanske det är bäst att jag slutar vid denna fina "visdom" och går och lägger mej innan mina juttun blir allt för "djupa" (läs: virriga). Imorgon skall jag försöka kompensera för all missad studietid och vara riktigt hurtig och läsa farmakologi!

proviisoripurjehdus

Hur har mitt liv plötsligt blivit så hektiskt? För bara några månader sen satt jag ensam hemma och läste böcker dagarna långa för att fördriva min tid och nu hinner jag just och just komma hem och sova före jag igen måst ge mej av. Nåjaa, men jag klagar inte! Det är bara roligt att ha nånting att göra!

Idag var jag på proviisoriliittos seglats med andra nya provisorstuderande: