pep talk & comfort food

Äntligen börjar morkkisen lätta. Allt som behövdes var lite pep talk av bra vänner, några delar av "sinkkuelämää" på dvd och en hel del tröst ätande (måst definitivt ti gymmet på måndan...) Jag känner mej faktiskt riktigt glad nu. Vem bryr sej egentligen om vad jag har yrat i fyllan? Det finns väl intressantare saker att prata om...Och det hjälpte faktiskt att fly till Lappträsk över veckoslutet. Här känns alla problem så långt borta.

Tuutorit gone wild

Jag tycker verkligen synd om mina "tappin" (=gulisar.) Dom stackarna började sina studier för mindre än en vecka sen och vi(/jag) har ren lyckats traumatisera dom med vårt(/mitt) fyllebeteende.
På onsdagen hade vi alltså vår traditionella Tappisuunnistus. Det gick ut på att vi tutorer klädde upp våra tappin i konstiga outfits och så orienterade vi oss fram i Helsingfors och gjorde olika roliga uppgifter. Och det var faktiskt roligt!




Men att dricka en hel flaska vin + en hel del annat jag inte ens minns var kanske inte den smartaste idén. Och resultatet blev..Nåh, låt oss säga att fast jag inte minns riktigt nånting tycks alla andra ha ganska tydliga ( och inte direkt barnvänliga) minnesbilder av vad jag gjorde den kvällen.
Så just nu funderar jag allvarligt på att byta fakultet eller fly från landet.
Den enda tröst jag har är att Tuuli var mints lika full som jag (det känns så skönt att ha nån som inte judge). Och egentligen borde jag ju inte bry mej så mycket. Mina vänner vet ju att jag vanligtvis brukar kunna bete mej. Och det är ju inte som om jag skulle vara den första som härjar lite för mycket i fyllan och villan..Och fats jag kanske orsakat en hel del trauma åt alla andra hade jag faktiskt en helt rolig kväll.

Nu lever jag bara i hopp om att någon annan härjar lite på nästa fest så att alla glömmer bort mej och mitt fyllebeteende.







& ca här tar filmen slut...

annosjauheet-agressioner

Nu är det bekräftat once and for all: "annosjauheet" är inget för mej.
Har haft det alldeles hemskt i farmasian tekno-labbet idag. Tillbringade dagen med att försöka sätta 1g ibuprofenpulver i små påsar med hjälp av en "annostelulusikka." Det låter kanske inte så svårt, men tro mej: det är hemskt!
Det är helt enkelt omöjligt att få rätt mängd pulver med en annostelulusikka (t.o.m en handvåg är bättre). Och så måste man dessutom sitta och sätta pulvret i små själv vikta papperspåsar bara för att sedan öppna nästan alla påsar igen och väga dem för att kolla ifall doseringen blev rätt (vilken den ju såklart inte blev)... ARGH!
Och så måste vi såklart tillverka lite läkemedelskapslar. Jag verkar nog inte vara någon naturbegåvning då det gäller det heller...För att inte ens nämna alla etiketter vi hamnade göra om flera gånger!

Jag hoppas verkligen morgondagen blir bättre. Och som tur har vi nu klarat av delen med annosjauheet och börjar till nästa med krämer och geler! Det borde i varje fall vara helt roligt.
& Nästa vecka komme dom nya studerande (tapit, som vi på farmaci kallar dom) och då blir det en massa roligt med alla tutoruppgifter och fester!

Augusti

När jag var ung och naiv och gick i gymnasiet inbillade jag mej att alla universitetsstuderande har låånga, låånga sommarlov. När jag började studera farmaci lärde jag mej ändå ganska snabbt att glömma alla falska förhoppningar och vara mer realistisk. På farmaceutiska fakultetet vet man nämligen inte vad lov betyder. Därför kom det inte heller som någon chock att vi i höst fick återvända till våra studier tidigare än lågstadieelever.
Så medan alla andra fortfarande har sommarlov har jag vid det här laget redan hunnit vara en vecka i "skolan" och tillverkat läkemedelskapslar och - pulver (håller på med en labbkurs i farmasian teknologia).

Ibuprofenkapslar
Men hur underligt det än låter så har jag faktisk inget emot att börja skolan så här tidigt. För min del har sommaren varit och farit och jag är redo att börja med nånting nytt! Dessutom älskar jag känslan av höst! Det är bara nånting så härligt med när luften blir kallare och löven gula och allt känns igen spännande och nytt. Och hur gammal jag än blir får jag alltid den där första-skoldagen-känslan.
Jag bara helt enkelt tycker om omväxling!

Men innan jag helt går vidare till allt nytt som hösten för med sej ska jag ännu ta en sista tillbakatitta på sommaren 2010: