Christmas lights

När jag var liten brukade pappa läsa mumin och trollvintern för mej. I boken vaknar Mumin upp mitt ur sin vinterdvala och kan inte somna om så han går ut, bara för att märka att allt är fel. Vitt, tyst och skrämmande. På nåt sätt känner jag mej lite som mumin nu. Och det jag allra helst skulle vilja göra är att gå tillbaka till min säng och fortsätta sova tills våren...

Tydligen har det blivit vinter

Kom just hem från farmasianpäivät (där jag varit och hamstrat åt mej kassvis med gratis apteksprodukter) och stannade på min hemväg i centrum för att kolla in julgatan som öppnats idag. Det var bara så vackert! Snö överallt. Jag tycker verkligen om Helsingfors så här kring julen.





För övrigt tror jag att jag kanske har flippat totalt. Ställde nämligen upp i YFK:s styrelseval... Att söka till styrelsen är något jag alltid funderat på men aldrig vågat prova. Men vad har jag egentligen att förlora? Jag vill inte längre bara vara passiv. Jag vill vara med och påverka, komma med idéer och bidra till nånting. Jag vill göra nåt sånt som faktiskt känns viktigt.
Det enda problemet är att jag är skräckslagen för att hålla val-tal!
Söker till posten som "kulttuurivaliokunnan pj" och måste tävla emot nån tappi vilket innebär att jag faktiskt måste försöka komma med något vettigt om varför just jag borde bli vald. Själv tror jag att jag verkligen skulle passa bra till den posten och att jag har nånting nytt att komma med, men hur skall jag få alla andra övertygade om det? ÄÄH!
Som tur har jag ännu tid på mej tills torsdagen att slipa på mitt tal och försöka värva röster.

Vissa dagar borde man bara stanna i sängen

Som idag. För idag när jag gick ut genom dörren och släpade mej på jobb till labbet i vik såg det ut såhär:





Jag-hatar-slask!

"Tule sellaisena kuin et ole"

Hela veckan har varit ett enda rännande från ställe till ställe och fest till fest! Till exempel hade vi på torsdagen den årliga tappikaronkkan med temat "tule sellaisena kuin et ole." Där såg det ut såhär:







Däremellan har jag försökt både vara på jobb och läsa till tent. Huh.
Egentligen borde jag nu också sitta och skriva på min skriftliga uppgift om "ASA:n erittyminen virtsaan", men ...
Har haft lite svårigheter med att koncentrera mej på studierna på sistone. Får riktigt dåligt samvete för att jag har varit en sån "lusmu". Det har bara hänt så mycket under den senaste tiden och jag har haft lite annat för mej... Dessutom om man tänker efter, så vad är egentligen viktigare, det att jag får en 5:a i någon viss kurs eller det att jag är lycklig?
Okej, jag borde kanske vara lite realistisk och tänka lite längre fram. Just denna ena 5:a i farmakologi kan vara avgörande för till vilken avdelning jag gör min kandi, men annars, vad spelar det egentligen för roll? Jag har alltid varit en ganska förnuftig och realistisk människa, men om man alltid bara gör det som "man borde" istället för det som känns rätt kan man väl inte vara lycklig? Jag menar, om man alltid bara gör det som är förnuftigt kommer man förr eller senare att märka att man haft ett ganska tråkigt liv. Och det är knappast meningen med livet.

Så inte heller idag tänker jag stanna hemma och göra skoluppgifter (fast det skulle vara det förnuftiga att göra). Istället tänker jag fara till Caro till tölö och äta tortilla och efter det på tupare.

Sist men inte minst lite bilder från förra veckoslutets beach-party på TF:

Just nu är mitt huvud ett enda kaos

Och jag vet inte om det beror på:
a) att jag lider av extrem sömnbrist
b) att jag har druckit helt för mycke coke zero
c) det faktum att jag igår kom hem från "farmasian opiskelijoiden risteily"
eller
d) alla ovannämnda.

Men kanske 23h på en båt tillsammans med över 300 farmacistuderande + intti-män som har "ohi on-bileet" har den effekten. Och att jag under dessa 23h sov ca 1h kan nog också vara en bidragande faktor...För att inte ens nämna allt annat som försiggick på båten. Så det är antagligen helt normalt att min hjärna för tillfället har lite svårigheter att åstadkomma något annat än förvirrat och lösryckt virrvarr.


Det var nog bland de mer intressanta 23 h i mitt liv. Och annat kan man ju inte heller förvänta sej när man sätter en massa framacimänniskor på ett och samma ställe med en massa alkohol.
Roligt var det också! Hela kvällen gick bara helt för fort. Det kändes som om vi just kommit till båten och när jag nästa gång såg på klockan var den redan 7 på morgonen och folk började släpa sej från efterfesterna till frukosten.
Det är konstigt hur man helt mister tidsuppfattningen när man har roligt.
Och det bästa med hela kryssningen var att jag inte ens hade krabbis eller morkkis följande dag! Däremot var jag så trött efter att ha vakat i nästan 40 h i sträck att jag kände mej mer full när jag kom hem på lördag kväll än jag gjorde på fredagen på båten. Det stämmer tydligen att 40h sömnbrist motsvarar 1 promilles fylla.




Så här efter kryssningen är kanske också vissa andra saker som bidrar till kaoset i mitt huvve ganska "out in the open." Var nog lite orolig för hur folk skulle reagera på det, men det gick ändå relativt smoothly. Och dessutom, som jag nu säger för kanske tusende gången, så spelar det ju ingen roll vad andra tycker. (Man skulle tro att jag efter att ha upprepat den meningen så många gånger småningom också själv börjar tro på det...) Så länge man inte skadar någon annan så är ju huvudsaken att man själv är lycklig.
Nu kanske det är bäst att jag slutar vid denna fina "visdom" och går och lägger mej innan mina juttun blir allt för "djupa" (läs: virriga). Imorgon skall jag försöka kompensera för all missad studietid och vara riktigt hurtig och läsa farmakologi!

proviisoripurjehdus

Hur har mitt liv plötsligt blivit så hektiskt? För bara några månader sen satt jag ensam hemma och läste böcker dagarna långa för att fördriva min tid och nu hinner jag just och just komma hem och sova före jag igen måst ge mej av. Nåjaa, men jag klagar inte! Det är bara roligt att ha nånting att göra!

Idag var jag på proviisoriliittos seglats med andra nya provisorstuderande:

Viikin tiedekirjasto

Idag satt jag och läste "Farmakologia ja toksikologia" i lugn och ro i bibloteket när någon plötsligt gick förbi mitt bord (eller mitt bås rättare sagt) och fällde en lapp där det stod: " Olet uskomattoman kaunis! :)", ett telefonnummer och "tekstaa?".
Inte kan man ju annat än känna sej smickrad! haha.


Hade för övrigt ett väldigt bra veckoslut. Tänker inte gå in på detaljer, men trevligt var det i varje fall!

Ninas tupare

Och just nu är jag bara på så över bra humör för jag klara teknon laskutentti där man måste ha 100% rätt! Jee! Dessutom fick jag förra veckan veta att jag fått jobb på ett forskningslabb i vik (CDR) och så fick jag också försäkrat min praktikplats. Så sådär allmänt sett är saker och ting ganska bra just nu!
Realist som jag är har jag ändå på känna att det här goda skedet inte kan vara allt för länge...

jänget

Huh vilken vecka. Och jag som trodde att det skulle bli lättare när jag slapp av med allt tekno s*it...Men nog om det. Nu är det fredag och jag tänker inte slösa mer tid på att gnälla! Snart sticker jag nämligen iväg till Borgå till Annina på tupare. Ska bli trevligt att träffa gamla jänge igen! jee!

Frihet från tekno!

Ä-N-T-L-I-G-E-N! Nu är allt hemskt som har med "farmasian teknologia-harjoitustyöt" att göra förbi (åtminstone tillfälligt)! Jag har nu gjort alla labb-uppgifter, lämnat in min 6 sidor långa "kirjallisuustyö" om rautaperäpuikot, gjort skriftliga uppgifterna i aseptik och idag hade jag 2 tekno-tentter (labb-tent & läkemedelsräkne-tent) på samma gång!
Så nu är jag ganska så död...Men samtidigt såå såå lycklig! Skulle nästan kunna bränna upp min farmasian teknologia harjoitustyö-moniste! Tyvärr tror jag ändå att jag ännu kommer att behöva den...

Och till nästa är det väl bara att sätta i gång och läsa på min över 1000 sidor tjocka bok i farmakologi. Och så borde jag kanske också så småningom börja läsa till biomolekyl tenten, människans genetik-tenten och biofarmasi-tenten...

Nu har jag ändå inte varit riktigt så hurtig och flitig som jag kanske låter. På lördagen struntade jag nämligen helt i att läsa till tenten och for istället till tölö och fira caros födelsedag. Vi hade en mysig liten cocktailkväll och jag hade det riktit trevligt.



Det som jag däremot skulle ha kunnat lämna emellan var besöket till Mc Donalds ca kl. 2.30 på natten (det har börjat bli lite av en oroväckande vana..) Men å andra sidan så blev vi i "Mäkken" underhållna av Martina Aitolehti (från Martina ja esko-vauvakuumetta) som var mer eller mindre full och fällde sin dricka omkring sej och diskuterade högljutt om sina och Eskos problem.

teknon kirjallisuustyö

Idag har jag sysslat med det här:


Och helt såhär btw, så har jag inte kommit nån vart med det...

Farmacidammen

Efter allt härjande, yrande, labbande & stressande under de senaste veckorna tänkte vi med Tuuli, Aino, Heini och Katja att det skulle vara roligt att någon kväll bara umgås tillsammans och ha en riktig "tyttöjen ilta." Så vi bestämde oss för att gå ut och äta och reserverade bord på la Famiglia.
Planen var att vi skulle få tankarna bort från allt som har med skola och studier att göra och för att försäkra oss om detta kom vi överens om att ingen får nämna nånting om studier på hela kvällen. Det visade sej ändå vara ganska omöjligt.
Vi hann inte ens beställa vår mat innan vi redan var mitt i en ivrig diskussion om onsdagens studiefest (isännänsuunnistus). Fast det var ju i princip inte att bryta mot vår deal eftersom det ju inte handlade om studier...Men diskussionen om studiefester och vem som gjort vad, var och när ledde naturligtvis till en minst lika ivrig diskussion om våra diverse studiekamrater. Och efter det tog det inte länge innan någon nämnde ordet "farmasian teknologia" eller "apteekkiharjoittelu" och då var det kört...
Jag blev plötsligt skrämmande medveten om att mitt liv faktiskt kretsar kring studier och farmaci! Inte konstigt att vi inte kan vara en kväll utan att prata om skola när vi praktiskt taget bor i skolan! Och de ända människor vi träffar är våra studiekamrater. Det är nästan lite patetiskt. Det värsta är att farmacikretsarna är mindre än ankdammen! Alla känner alla och alla vet alla andras angelägenheter.
Fast missförstå mej inte; jag trivs faktiskt i skolan och jag gillar farmacimännskor! Och för övrigt hade jag en rolig kväll med god mat och bästa sällskapet!

Så vad annat är nytt?
På onsdagen hade vi som sagt Isännänsuunnistus där vi yrade runt i Kallios (Berghälls) mest spurguga barer. Vi besökte bland annat Kurvitar och den redan legendariska POPULUS!
Mitt personliga mål för kvällen var att bevisa att jag kan vara sofistikerat också när jag dricker. Jag tror att jag faktiskt allmänt taget lyckades ganska bra med mitt mål, förutom i vissa punkter där jag fail jag miserably... men som man säger på finska: "sitä sattuu paremmissakin piireissä." Och så länge alla hade roligt spelar det väl ingen roll. Dessutom kan jag alltid glädja mej åt att jag ivf inte rånade en barrikatu-vägskyllt som vissa andra. :)

fredag

Idag skall det bli skönt att bara hänga hemma, läsa någon bra bok (kanske jag börjar på Jane Eyre) och helt glömma allt annat!

P.S. Jag hade min fösra (och antagligen sista) framgång någonsin i farmasian teknologia idag, klarade nämligen tunnistettavien aineiden tentti med nästan alla rätt!

Saker i mitt undermedvetna

I morse vaknade jag till att jag nästan grät för att jag drömt att min studentmössa brann upp. En verkligt tragisk dröm. Undrar vad det är mitt undermedvetna försöker säga mej..?
Har faktiskt drömt en hel del konstiga drömmar under den senaste veckan. Kanske det beror på att jag i vaket tillstånd försöker förtränga så många saker att de istället spökar i mitt undermedvetande. Borde kanske gå och träffa en psykoanalytiker, som skulle tyda mina drömmat och ta i tu med mina trauman (haha).

För övrigt har saker och ting varit bättre den här veckan.
Igår var det Ratiopharm temakväll för våra tappin. Efter vad som hände förra veckan var jag livrädd för att att återvända till "the scene of the crime" och möta alla yfk-människors förebrående blickar. Men när jag väl kom till Käärmeenpesä var det faktiskt inte så illa. Folk mest bara skrattade åt mitt lilla fylleyrande och ingen verkade bry sej så hemskt mycket. Så sist och slutligen hade jag faktiskt riktigt trevligt. Minglade sofistikerat med mina tappin osv. Och att se på när alla andra yrande omkring mer eller mindre fulla fick mej på så mycket bättre humör (vi hölls nämligen strikt till vatten/limsa-linjen med Tuuli)!

Nu borde jag skriva på min farmasian teknologia kirjllisuustyö om hur man tillverkar "rautaperäpuikkoja" (såklart fick just JAG nåt så tråkigt att skriva om.) Har bara absolut ingen aning om vad jag skall skriva! det här med farmasian tekno kommer ännu att driva mej till vansinne...Och det tar alldrig slut!

pep talk & comfort food

Äntligen börjar morkkisen lätta. Allt som behövdes var lite pep talk av bra vänner, några delar av "sinkkuelämää" på dvd och en hel del tröst ätande (måst definitivt ti gymmet på måndan...) Jag känner mej faktiskt riktigt glad nu. Vem bryr sej egentligen om vad jag har yrat i fyllan? Det finns väl intressantare saker att prata om...Och det hjälpte faktiskt att fly till Lappträsk över veckoslutet. Här känns alla problem så långt borta.

Tuutorit gone wild

Jag tycker verkligen synd om mina "tappin" (=gulisar.) Dom stackarna började sina studier för mindre än en vecka sen och vi(/jag) har ren lyckats traumatisera dom med vårt(/mitt) fyllebeteende.
På onsdagen hade vi alltså vår traditionella Tappisuunnistus. Det gick ut på att vi tutorer klädde upp våra tappin i konstiga outfits och så orienterade vi oss fram i Helsingfors och gjorde olika roliga uppgifter. Och det var faktiskt roligt!




Men att dricka en hel flaska vin + en hel del annat jag inte ens minns var kanske inte den smartaste idén. Och resultatet blev..Nåh, låt oss säga att fast jag inte minns riktigt nånting tycks alla andra ha ganska tydliga ( och inte direkt barnvänliga) minnesbilder av vad jag gjorde den kvällen.
Så just nu funderar jag allvarligt på att byta fakultet eller fly från landet.
Den enda tröst jag har är att Tuuli var mints lika full som jag (det känns så skönt att ha nån som inte judge). Och egentligen borde jag ju inte bry mej så mycket. Mina vänner vet ju att jag vanligtvis brukar kunna bete mej. Och det är ju inte som om jag skulle vara den första som härjar lite för mycket i fyllan och villan..Och fats jag kanske orsakat en hel del trauma åt alla andra hade jag faktiskt en helt rolig kväll.

Nu lever jag bara i hopp om att någon annan härjar lite på nästa fest så att alla glömmer bort mej och mitt fyllebeteende.







& ca här tar filmen slut...

annosjauheet-agressioner

Nu är det bekräftat once and for all: "annosjauheet" är inget för mej.
Har haft det alldeles hemskt i farmasian tekno-labbet idag. Tillbringade dagen med att försöka sätta 1g ibuprofenpulver i små påsar med hjälp av en "annostelulusikka." Det låter kanske inte så svårt, men tro mej: det är hemskt!
Det är helt enkelt omöjligt att få rätt mängd pulver med en annostelulusikka (t.o.m en handvåg är bättre). Och så måste man dessutom sitta och sätta pulvret i små själv vikta papperspåsar bara för att sedan öppna nästan alla påsar igen och väga dem för att kolla ifall doseringen blev rätt (vilken den ju såklart inte blev)... ARGH!
Och så måste vi såklart tillverka lite läkemedelskapslar. Jag verkar nog inte vara någon naturbegåvning då det gäller det heller...För att inte ens nämna alla etiketter vi hamnade göra om flera gånger!

Jag hoppas verkligen morgondagen blir bättre. Och som tur har vi nu klarat av delen med annosjauheet och börjar till nästa med krämer och geler! Det borde i varje fall vara helt roligt.
& Nästa vecka komme dom nya studerande (tapit, som vi på farmaci kallar dom) och då blir det en massa roligt med alla tutoruppgifter och fester!

Augusti

När jag var ung och naiv och gick i gymnasiet inbillade jag mej att alla universitetsstuderande har låånga, låånga sommarlov. När jag började studera farmaci lärde jag mej ändå ganska snabbt att glömma alla falska förhoppningar och vara mer realistisk. På farmaceutiska fakultetet vet man nämligen inte vad lov betyder. Därför kom det inte heller som någon chock att vi i höst fick återvända till våra studier tidigare än lågstadieelever.
Så medan alla andra fortfarande har sommarlov har jag vid det här laget redan hunnit vara en vecka i "skolan" och tillverkat läkemedelskapslar och - pulver (håller på med en labbkurs i farmasian teknologia).

Ibuprofenkapslar
Men hur underligt det än låter så har jag faktisk inget emot att börja skolan så här tidigt. För min del har sommaren varit och farit och jag är redo att börja med nånting nytt! Dessutom älskar jag känslan av höst! Det är bara nånting så härligt med när luften blir kallare och löven gula och allt känns igen spännande och nytt. Och hur gammal jag än blir får jag alltid den där första-skoldagen-känslan.
Jag bara helt enkelt tycker om omväxling!

Men innan jag helt går vidare till allt nytt som hösten för med sej ska jag ännu ta en sista tillbakatitta på sommaren 2010: