På sistone har jag blivit väldigt medveten om att det finns människor som(hur otroligt det än låter)faktiskt läser min blogg! Mer än en gång har någon från skolan kommit fram och kommenterat något jag skrivit och varje gång blir jag lika överraskad och förvånad. Men varför? Trots allt skriver jag ju blogg för att människor skall läsa det.
Eller?
Det är en sak att skriva om sitt liv och sina tankar i en blogg
- och en helt annan sak att skriva om sitt liv och sina tankar i en blogg som någon annan faktiskt läser. Allt blir genast mycket mer personligt då någon annan är inblandad. Plötsligt måste jag tänka på vilken bild jag ger av mej själv. Berättar jag för personliga saker? Vad tänker människor om jag skriver så här..? Är det jag skriver över huvudtaget intressant eller är det bara en massa "bla bla bla..."?
Det är ju inte som om jag hittills skulle ha avslöjat alla mina djupaste hemligheter i min blogg och levt i den tron att ingen någonsin läser det. Så naiv är jag inte. Men att veta att någon annan läser vad jag skriver gör mej faktiskt lite nervös.
Prestationsångest.
Så varför skriver jag då blogg? Jag vet faktiskt inte. Det är väl lite av en sådan där "love-hate" sak.
(Och missförstå mej inte nu, jag tycker faktiskt att det är roligt att någon läser min blogg!)
Så, nu har jag fått det ur mej och nu tänker jag glömma allt som heter prestationsångest och fortsätta som om ingen ens visste att min blogg existerar!
På onsdagen blir det sits! I väntan på det!
// saga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar