Kan inte minnas när jag senast skulle ha varit så rädd. Skräckscenarion där sprutnålen borrade igenom min obefintliga muskel rakt in i mitt ben ville bara inte sluta snurra i mitt huvud. När det sedan blev min tur att gå in i vaccinationsrummet kunde jag bara känna hur jag darrade i hela kroppen. Var så nervös att jag inte ens kunde svara på frågan om jag är höger eller vänsterhänt!
Sedan var det dags för sköterskan att sticka sprutan.
Och vad gör jag? - börjar skratta hysteriskt!
När det hela äntligen var förbi (vilket var mycket snabbare än jag hade förväntat mej och det tog faktiskt inte ens SÅ ont) kunde jag bara inte sluta skratta. Fick någon sorts skratt-panikattack och började nästan hyperventilera.
Tala om underliga sätt att reagera vid panik.
Nu gäller det bara att vänta på att biverkningarna kickar in. Hittills har jag känt mej lite småfebrig och utmattad + att min arm är så sjuk att jag knappt kan röra på den.
Men jag kan i varje fall vara stolt över mej själv. Jag övervann min rädsla och har nu bidragit till att försöka hindra en ny epidemi våg från att bryta ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar